Yes i´m still breathing

Orkar aldrig skriva.. Har haft en lång period då jag mått så bra att jag inte velat skriva. Sen kom denna period då jag egentligen mår för dåligt för att skriva. Känner dock nu när jag sitter på jobbet att jag borde få ut lite skit ur systemet kallat hjärnan. Rob har dragit till Skottland. Lr ja det var vad han sa till mig. Har insett att det inte bara är mig han berättat en massa lögner för dock. Han har tydligen spridit ut det fina ryktet att jag skulle ha stalkat honom efter att vi haft endast ett one night stand. Ska tydligen även i princip gjort inbrott hos honom. Tack för den säger jag bara. Har stått ut med karlen som har värre känslo dalar än vad jag har i typ 2 år och så får man höra sånt. Men men orkar inte bry mig om vad han säger. Jag vet sanningen och det är det viktigaste fast det inte alltid känns så. Har fyllt 29 år. Hmm ska få massa pengar av Folksam då min barnförsäkring tydligen fortfarande gällde fast retroaktivt. Har slutat röka. Har varit utan cigaretter i 36dagar och det känns inge bra alls. Tror att min nuvarande depression utlöstes av att jag slutade. Lr ja jag kan inte skylla allt på det. Träffade någon. Någon jag kände var speciell på ett bra sätt denna gång. Någon jag kände att jag kunde lita på och skulle kunna berätta allt för med tiden. Någon jag ville lära känna och som jag ville skulle lära känna mig på riktigt. Han fick mig att tro att mina känslor för honom var besvarade. Jag kände mig uppskattat som jag är. Han fick mig att känna mig vacker, duglig. Det pirrade i hela mig bara han nuddade vid mig. Och t om Johanna hade höga förväntningar över att detta skulle kunna fungera as bra. Men men bara en illusion som vanligt. Jag vet att jag sabbade allt, och det suger då jag verkligen inte kan rå för hur jag blir när livet blir för intensivt. När känslor jag inte kan hantera finns överallt och bara vill släppas fram. Håller tillbaka och sen smäller det som bara den. Skrämde slag på stackarn och nu vill han inte veta av mig. Men jag förstår honom. Han tror att jag har 2 personligheter och uppenbarligen väger den dåliga sidan tyngre än den han tyckte om från början. Träffade honom i en jävligt dålig period i mitt liv och det kommer min självkänsla få sota för under en lååång tid framöver. Önskar att det aldrig hade hänt, brukar inte ångra saker på detta viset men detta ångrar jag utav bara helvetet. Vidriga jävla människa var det sista han skrev till mig innan jag gav upp. Nu måste jag träffa honom och dö lite grann varje gång. Han har bett om ursäkt men orden sitter som sten i mig. I min värld säger man inte saker man inte menar och sen tar tillbaka dom. I min värld säger man saker man menar och sen ångrar att man sagt dom högt. Jag var från börjat skräckblandad förtjusning men övergick snabbt till en vidrig jävla människa. Det tog slut innan det hann börja. Kände att jag gjort nå fel, försökte uttrycka det och sen bara föll alltihop. Äh ärligt talat vet jag inte vad som gick snett från början men jag vet att jag skulle ha hållt käften om jag hade velat ha honom kvar. Och sen absolut inte fortsatt mala på. Har nu förlorat både honom och min självrespekt. Lr jag hade ju inte honom men jag har förlorat chansen till att få lära känna honom. Tror trots allt att han är en fin människa och jag vill även tro att han förlorar chansen till att lära känna någon som faktiskt oftast är en fin och älskvärd tjej med ett stort hjärta, men som har stunder då hon behöver allt stöd och uppmuntran hon kan få utan några frågor. Men vad vet jag?