Känns det som att livet är på väg mot slutet.. Hatar mina tankar och allt jag gjort som lett mig hit igen.
Varför kämpar man? Varför blir det aldrig enkelt? Det känns som att det alltid är jag som måste sträcka ut händer och fötter för att hålla relationerna i mitt liv levande. Varför bryr jag mig ens?