Åter igen

Känns det som att livet är på väg mot slutet.. Hatar mina tankar och allt jag gjort som lett mig hit igen.

Ibland undrar jag

Varför kämpar man? Varför blir det aldrig enkelt? Det känns som att det alltid är jag som måste sträcka ut händer och fötter för att hålla relationerna i mitt liv levande. Varför bryr jag mig ens?

Jävla idioter

Är så satans less på människor som använder mig som nån slags ursäkt för att få uppföra sig som svin och sen komma undan med det. Tänker inte bara sitta och ta skiten och komma i andra hand för alla som betyder något för mig. Borde ha flyttat för länge sedan. Finns inget mer för mig här

Livet har bara börjat

På väg till jobbet en lördagsmorgon. Lämnade pojkvännen hemma i sängen och har matlådan han gjorde åt mig i väskan. Tror fan jag är lycklig men samtidigt rädd för att livet inte kommer att ge mer än såhär. Rädd för att tristessen ska komma smygandes. Har t om dragit ner på mängden antidepp. Håller tummarna över att få ta igen alla lyckokänslor jag inte kunnat/fått känna dom första 30åren av mitt liv. Kärlek

Människor

Ibland suger människor lite extra

Kattongar

Kärlek

Hmm.. Kärleken ska vara enkel.. Men för vem/vilka? Ska den bara vara enkel för vackra bekymmerslösa människor? Vill känna enkelheten som man ska kunna känna i sina känslor. Vill att HAN även ska få uppleva det, fast dock bara för mig :P

Nu är jag 30 år

Hejdå

Before 30

Livet är inte som det borde vara. Mitt liv som 30 skulle väl inte starta såhär? Eller? Blä kommer att överleva min 30års dag iallafall fast jag och andra inte trott det. Var dock nära att jag blev överkörd idag på väg hem från jobbet. Bilen missa mig med ca 15cm?  Dricker vin hatar känslan av att inte bli bekräftad men överlever skål

Som en bro

Varför kan jag aldrig kontrollera mina känslor? Varför får jag dessa satans cp känslor för??? Satan

Life

På bättringsväg

Herregud va sjuk jag var igår.. Trodde ett tag att jag skulle behöva ta livet av mig för att slippa plågas av magsmärtorna jag hade. Men nu börjar vinterkräksjukan sakna smyga sig bort. Har fått i mig en macka och fil med start idag. Känns hittills bra. Nu fortsatt vila

Ångest

Hatar när saker förändras och man inte kan göra något åt det.. Hatar att folk dör och allt strul som blir kvar för dom som måste gå vidare. Dessutom vill mitt huvud inte fungera som det ska nu igen. Håller på att sprängas av känslor som jag inte kan kontrollera. Känns som att jag har tusen olika saker och åtaganden som jag måste göra och fullfölja fast jag egentligen inte känner att jag har tid/lust/ork. Vill egentligen bara vara, hela tiden, lugn och bekräftad. Men det vet jag att jag aldrig kommer att kunna. Bläää för mänskligheten. Inatt drömde jag om att jag var på någon slags skolresa i London. Alla elever hade fått varsin nyckel med 2 nyckelringar på. På den ena stod det ett hotell namn och på den andra en krog. Sen skulle man själv irra omkring och hitta ställena. Sen var det en massa mer saker som hände men orkar inte gå igenom det nu. Köpte mig en antecknings bok igår som jag tänkte använda som "drömbok". Tjipp

Livet

Inget kommer någonsin att bli som man vill lr som man tänkt sig. Jag skiftar mina mål så otroligt beronde på hur jag mår. Vill helt plötsligt saker som jag vet att jag egentligen inte vill men som jag helt plötsligt bara måste göra/få göra, få uppleva. Vill inte fungera såhär. Vill inte vara impulsiv samtidigt som jag manipulerar mig själv på nå sjukt vis. Vill slippa allt detta. Vill byta liv. Vill inte ha livet jag har och kommer att ha resten av mitt liv. Vill avsluta det men vet inte hur. Hatar att jag sårar människor, gör det inte ens med flit men det är som att jag har typ cp dålig karma och att allt bara kommer tillbaka och slår mig i ansiktet. Vill inte bråka med människor jag älskar, vill att folk ska tycka om mig. Är less på att alltid behöva försvara mig, skyll på mig.. In the end... kommer det inte att betyda ett skit. Jag skulle ALDRIG såra någon medvetet. Men jag tänker inte förlåta människor som gör mig illa och sen inte ens ber om ursäkt och som förväntar sig att jag ska komma krypandes när det är dom som sårat mig först. Ber du mig om ursäkt kan även jag göra det men jag tänker inte krypa för något jag inte startat. Men jag kan erkänna mina misstag och om inte annat försöka sona dom. Mindre än 3 månader innan 30. Jag nästan dör av skam. Men målet är att hälsa på Mimmi& Omar. Älskar dom till döden. Finaste människorna som någonsin levt. See u when i get there.