Ligger hemma hos Fredrik medans han är och spelar bandy för coop uppe på högslätten. Har legat här i över 2 timmar och surat över det faktum att om jag går utanför huset så kommer jag inte in igen då Fredrik har EN nyckel till lägenheten/porten. Har ingen aning om när han kommer hem och jag är sjukt rastlös. Funderar på att trycka massa choklad i ren tristess. Ahhh kom hem någongång!!!!!
Blää. Är sjukt låg. Tvivlar på allt och alla. Vill snabbspola livet, känns som att jag fastnat i en dålig reklam som ingen är intresserad av. Känner mig riktigt sorglig. Nä nu ska jag sova. Kom nyss hem från ett 15timmars nattpass så det behövs.
Asså det här med att gå och lägga sig för att sova när alla andra precis klivit upp. Fan har i juni haft samma jobb i 9 år som innebär just detta. Släpa sig hem kl 08 på morgonen och sen sova bort stor del av dagen. Jobba när alla andra är lediga och vice versa. Blää hur länge ska man orka? Är dock ingen bra måndag till fredag arbetare. Men är sjukt less på att jobba varannan helg.
Nu äntligen har medicinen och kroppen börjat samspela igen.. Går fortfarande på 5mg men ska ta sista steget och sluta helt inom några veckor. Vill inte gå för fort fram så att jag slutar upp på psyket igen lr nå.. Livet lunkar på. Var på hotell höga kusten med Leyla & Ullis förra veckan och bada utomhus bubbelpool och käka middag. Hur nice som helst.
Jobbar natt.. Dag 2 på enbart 5mg cipralex. Har varit sjukt nervig ända sen igår kväll. Vaknade varannan timma inatt av konstiga drömmar. Vaknade till slut och klev upp runt 12 helt slut i både kropp och knopp. Kommer inte ihåg senaste gången jag gick på såhär lite medicin. Måste ha varit många år sedan. Men jag ska klara det denna gång utan självmordsförsök och inläggningar. Jag är bra! Ja jag är fan bra!
