Sunday with Ego

Sitter på jobbet. Undviker försäkringskassan så jag tvingade mig hit trots ångesten jag vaknade upp med och som ville leka fallskärmshoppare utan fallskärm från den franska balkongen. Andades, bölade och tog en av dom dagliga doserna sobril. Hann med en promenad med Barso & Isak innan jobbet 17.00. Ska få träffa nåen specialist läkare imorgon 14.00. Mamma ska med på mötet, snart 30 och släpar med morsan fortfarande på rehab möten. Orkar bara inte snacka för mig själv längre. Efter alla dessa år vet jag inte vad jag känner lr vad jag känt. Vet bara att jag mår bättre av lugnande. Och att det inte står rätt till i mitt huvud. Måste träffa den där personen som jag tyckte så mye om och som inte tycker om den jag är nu i veckan. Är sjukt nervös då jag hellre hade sluppit. Inser nu varför jag alltid bara dejtar killar som inte kommer ifrån sverige lr som inte bor i stan. Dom ÅKER HEM IGEN. Behöver aldrig oroa mig över att stöta på dom igen när dom väl lämnat landet/staden. Men nu ser det ut som så. Jag måste träffa honom och jag oroar mig redan över att bara behöva säga Hej då mitt hej säkert kan tolkas som att HON ÄR TOTALT KNÄPP I HUVUDET OCH HON SAKNAR DIG & DITT SÄLLSKAP TROTS ATT HON EGENTLIGEN INTE ENS KÄNNER DIG OCH HON ÅNGRAR ALLT DUMT HON NÅGONSIN SAGT LR SKRIVIT TILL DIG.
Jag är typ som nå fall för Arkiv X.